Ormerod, Jan Lion Fables
Fabler om lejon
. an Aesop´s fable. Två fabler om lejon. Aesopos´ ”Lejonet och musen” om en modig liten mus. ”Harens hämnd” , en malaysisk fabel om en påhittig hare.
engelska och albanska, arabiska, bengali, franska, kinesiska, förenklad kinesiska, litauiska, persiska, polska, portugisiska, ryska, somaliska, spanska, tamil, turkiska, urdu och vietnamesiska.
från 5 år.
Läs texten på svenska: (övers. Karin Sohlgren)
Det var en gång för länge sen och långt bort i världen då ett lejon låg och sov och en liten mus kilade upp för hans svans. Han sprang upp på lejonets rygg och uppför hans man och upp på hans huvud …
…så att lejonet vaknade.
Lejonet högg tag i musen och medan han höll honom i sina stora klor,
vrålade han av ilska:
”Hur vågar du väcka mig!”
Vet du inte att jag är
Djurens Konung?
Och jag kommer att äta upp dig!”
Musen bad lejonet att släppa honom fri. ”Snälla Ers Majestät, ät inte upp mig! Släpp mig fri och jag kommer att vara din vän för evigt. Vem vet, en dag kan jag kanske rädda ditt liv.”
Lejonet tittade på den lilla musen och brast ut i skratt. ”Skulle du rädda mitt liv? Vilken fånig idé. Men du har fått mig att skratta och gjort mig på gott humör så jag låter dig gå.”
Bara några dagar senare fastnade lejonet i en jägares nät. Trots hans storlek och styrka kunde han inte komma loss. Han gav upp ett vrål av raseri som fick jorden att skaka.
Alla djuren hörde hans rop …
men det var bara den lilla musen som sprang i riktning mot lejonets vrål:
”Jag vill hjälpa dig, Ers Majestät,” sa musen. ”Du släppte mig fri och åt inte upp mig. Så nu är jag din vän och räddare i livet.”
Han började genast gnaga av repen som höll lejonet bunden.
Den lilla musen knaprade på till solen gick ner. Han gnagde medan månen och stjärnorna visade sig på himlen. Till slut, just innan solen steg upp igen, var Djurens Konung fri till sist.
Hade jag inte rätt, Ers Majestät?” sa den lilla musen. ”Det var min tur att hjälpa dig.” lejonet skrattade inte åt den lilla musen nu, men sa, ”Jag trodde inte att du kunde vara till någon nytta för mig, lilla mus, men idag räddade du mitt liv.”
Harens hämnd
– en malaysisk fabel
En hare och ett lejon var grannar.
”Jag är Skogarnas Konung,”skröt lejonet. ”Jag är stark och modig och ingen kan utmana mig.”
”Ja Ers Majestät,”svarade haren med en liten, skrämd rös. Sedan vrålade lejonet till haren fick ont i öronen och han fortsatte rasa tills haren kände sig mycket olycklig.
Till slut tänkte haren, ”Jag står inte ut längre. Lejonet är en mobbare och en dummer och jag måste få min hämnd.”
Så hon gick till lejonet och sa, ”God dag, Ers Majestät. Jag har träffat ett lejon som ser precis likadan ut som du. Det lejonet sa att HAN var skogarnas kung och att han skulle jaga bort alla som utmanade honom.”
”Åhå,”sa lejonet. ”Berättade du inte för honom om mig?”
”Jo, det gjorde jag” svarade haren. ”Men det hade varit bättre om jag låtit bli.
När jag beskrev hur stark du är, fnös han bara. Och han sa en del väldigt fräcka saker. Han sa t o m att han inte ens ville ha dig till tjänare!”
Lejonet blev alldeles rasande. ”Var är han? Var är han? Om jag kunde finna det där lejonet,”vrålade han. ”Jag skulle snart lära honom vem som är Skogarnas Kung här.”
”Om Ers Majestät önskar,”svarade haren, ”kan jag ta med er till hans gömställe.”
Så haren tog med lejonet till en djup brunn och sa, ”Han är där nere.”
Lejonet stirrade argt ner i brunnen.
Där stirrade ett enormt stridslystet lejon tillbaka på honom.
Lejonet vrålade, och …
…ett ännu högre vrål
kom som ett eko upp ur brunnen.
Det rasande lejonet flög upp i luften och kastade sig mot det stridslystna lejonet i brunnen.
Han föll ner
och ner
och ner föll han
och syntes aldrig mera till.
