Text av Elin Marakatt, illustrationer av Anita Midbjer
Lilli, Lávre och Saivofolket finns på fem samiska språk:
lulesamiska, nordsamiska, pitesamiska, sydsamiska och umesamiska
dessutom på finska och meänkieli
Boken Lilli, Lávre och Saivofolket, är fortsättningen på Lilli, farfar och norrskenet.
Nu är det sensommar i midnattssolens Sápmi. Lillebror Lávre är två år med spring i benen. Mamma och farfar tar med dem ut på hjortronmyren. Farmor, som bor i norrskenet, är med genom den fina hink som Lilli får ärva. Hon är ivrig och vill bli lika duktig som farmor på att plocka bären. Mamma plockar ved och farfar gör upp eld. Ingen har tid att titta till Lávre som ger sig iväg på egen hand. I ett huj försvinner han på myren.
Han blir upphittad av en Saivofågel som lockats av den röda tofsen på hans mössa och förd till det hemliga Saivofolket. Där är människorna lyckliga och leker med varandra, deras renar är så vackra – alldeles vita. Alla letar och ropar på Lávre men när farfar tar fram kikaren ser han plötsligt en liten glad kille med fjädrar i håret. Mössan är borta, den finns ingenstans. Men slutet gott,
Farfar kokar kaffe och bjuder på samiska specialiteter. Vi får lära oss de samiska namnen. Med i boken finns recept på gáhkkun, det samiska brödet, som farfar gräddar i en panna över öppen eld – en favorit! Och mössan? Saivofolket samlar på saker människorna tappar bort!
Böckerna om Lilli och Lávre inspirerar till kontakter mellan generationer. Det finns så mycket att berätta och detta är bara början! Det viktiga är lusten, nyfikenheten och språkglädjen. Böckerna bidrar till revitalisering av minoritetsspråk genom att överbrygga hindren. Många generationer samer tvingades lära svenska på bekostnad av sina språk och deras viktiga kulturarv förträngdes. Idag när vi hotas av en klimatkris är deras kunskap livsviktig. Rennäringen, den rika kulturen med slöjd och jojk, myter och berättande är inte längre bara intressant för turister.
Mer fakta:
För samerna är Saivolandet det heliga paradiset för där bor andar och
gudar. Samernas förfäder kom från sáivvu och dit återvände man efter döden.
Ordet sáivu har haft flera betydelser och platserna
kunde vara allt från heliga sjöar till fjäll. Sáivu
påminde om vår värld, men saivofolket levde under jorden.
Ibland fanns Saivolandet på andra sidan av ett hål i sjöns
botten och bestod av en uppochnervänd sjö. I Saivovärlden
skötte man sina renar, jagade och fiskade precis som vi gör.
Det berättas också att alla djur var vita och att människorna
levde lyckliga. Bredvid Saivosjöarna fanns sejtar.
Det var heliga platser i naturen där man gav gåvor till
gudarna för att få jaktlycka och för att andarna skulle
skydda människorna.
Källa: Bálvvosbáikkit ja noaiddesvuohta eatnogáttis av Aage Solbakk ja Mihku Solbakk
Tofsmössan- Diehppegahpir är en traditionell samisk pojkmössa
som tillhör Karesuando dräkten.
Gáhkku – Tunnbröd
4dl vetemjöl, 25 g torrjäst,1 msk olja, 4 dl vatten,
1 dl grovmjöl, lite salt
Dieđut
Sáivu lea sámiid ruokto dahje paradiijas. Sáivvus leat sámi máttut vuolgán ja dohko máhcce fas jápmima maŋŋá. Doppe lei buorre dilli, olu buoret go eatnama alde ja doppe orrut vuoiŋŋat ja ipmilat. Sáivvu sánis leat olu mearkkašumit ja báikkit sáhtte leahkit sihke bassijávrrit ja duoddarat. Sáivoriika sulastahtta min máilmmi vaikko sáivoálbmot elle eatnama vuolde. Muhtumin lei sáivoriika ráigi jávrri botnis ja lei dego bajášvuloš jávri. Sáivoriikas guođuheadje bohccuid, guolástedje ja bivde dego min dál dahkat. Muitaluvvo maid ahte visot eallit ledje vielgadat ja olbmot elle lihkolaččat. Lahka sáivoriika ledje sieiddit. Ledje bassibáikkit gosa oaffarušše skeaŋkkaid vai ožžo bivdolihku ja vai ipmilat várjaledje olbmuid.
Gáldu: Bálvvosbáikkit ja noaiddesvuohta eatnogáttis Aage Solbakk ja Mihku Solbakk
Diehppegahpir: Lea árbevirolaš sámi bárdnemánágahpir mii gullá Gárasavvona gáktái.
Gáhkku: 4dl nisojáfut, 25g goikejeasta, 1bb olju, 4dl čázi, 1dl roavesjáfut ja vehá sáltti
